En februari fredag återvände vi till en trädgård som vi varit delaktiga i. Platsen låg inbäddad i ett mjukt snötäcke men delar av den vackra stenläggningen som Aurelio ritat in var blottad lite här och var. Dels de delarna som har värmeslingor under sig men även de stigar som skottats fram för att katten ska kunna gå någorlunda torrskodd genom det lilla landskapet.
Med oss i bagaget hade vi en rulle skuggväv som nu skulle lindas runt en del av de, mot solen, känsliga vintergröna växterna. Nu när den starka februarisolen förhoppningsvis vill visa sig behöver växterna lite hjälp på traven för att inte brännas. När solen blir starkare och ljuset flödar så indikerar det till växten att det är dags att vakna och då vill växten gärna dricka lite vatten. Men ack, jorden är fortfarande frusen. Det som då kan hända är att växten drar vatten från sina gröna barr ( el blad för t ex rododendron) som då blir gula och fula.
Av den anledningen så är det också väldigt viktigt att komma ihåg att höstvattna sina vintergröna växter ordentligt. För det är det som den bär med sig in i vintern. Alla vintergröna växter behöver inte täckas. Det beror på när det är planterat. En höstplanterad växt har inte hunnit bygga upp så mycket försvar och bör därför täckas. Trots att snötäcket är tjockt anas ändå vårens antågande. Det börjar så smått dofta ljus och solens strålar värmer huden de få tillfällena de tittar fram.
Trappa med beklädnad av sågad skiffer mot vacker tegelvägg.
Några svenska enar som vi valde att inte täcka in. Dels är det vanlig en och dels så var den planterad i våras och därmed hunnit rota sig. Läget där de står är inte så utsatt heller.
Som en installation!!
